Om våld och kön

Etnologifoskaren Gabriella Nilsson saknar ofta det historiska perspektivet i samhällsdebatten om sexuellt våld.

Hur kommer det sig att olika våldshandlingar uppfattas olika beroende på förövarens och offrets kön? Den frågan ligger i centrum för etnologen Gabriella Nilssons forskning.

I november 2017 fick Aftonbladets krönikör Staffan Heimersson lämna sitt uppdrag efter att han skrivit en kolumn med rubriken ”Metoo är en häxjakt med drag av Stalins utrensningar”. Med det uttalandet placerade sig Heimersson i en lång tradition av aktörer som beskrivit feministisk kamp som en häxjakt på män.
– När man blickar bakåt i historien märker man hur begreppet häxjakt hela tiden återkommer. Ibland tillkommer nya begrepp, som när både Donald Trump och Horace Engdahl använt metaforen ”franska revolutionen” för att kritisera metoo, säger Gabriella Nilsson, forskare i etnologi vid Institutionen för kulturvetenskaper.

Könet i centrum
Med avhandlingen ”Könsmakt eller häxjakt? Antagonistiska föreställningar om mäns våld mot kvinnor” (2009) som startskott har Gabriella Nilsson riktat in sig på att utforska hur våld mot kvinnor debatterats i Sverige från 1970-talet och fram till idag, och hur motståndet mot att koppla samman kön och våld tagit sig uttryck. I boken ”Våldets kön. Kulturella föreställningar, funktioner och konsekvenser” (2015), som hon skrivit tillsammans med etnologkollegan Inger Lövkrona, är tesen att kön som parameter är helt central för att kunna förstå våld i olika kontext.
– Den grundläggande tanken är att alla former av våld och trakasserier får olika betydelser och funktioner beroende på vem som utsätter och vem som blir utsatt. Den kulturella betydelsen blir helt annorlunda om en man eller kvinna utför en viss handling, och därför måste allt våld ses som könat på ett eller annat sätt. Även aspekter som klass, etnicitet och ålder inverkar.

Historielös samtidsdebatt
Häxjakt-metaforen är ett av många exempel på hur diskussionen kring mäns våld mot kvinnor sträcker sig långt tillbaka i tiden. Gabriella Nilsson säger att hon därför upplever det som slående att dagens debatt om våld ofta karaktäriseras av en viss historielöshet.
– Dels handlar det om att man glömmer bort hur kort tid vissa våldshandlingar varit olagliga. Våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades ju till exemplet först 1965. Men det blir även tydligt när folk beskriver metoo som ”en revolution som kommer lösa alla problem med jämställdheten”. Tittar man historiskt hittar man en massa liknande revolutioner, som sedan alltid följs av bakslag.

Oförmågan att se saker i ett större perspektiv blir också tydlig när det kommer till den svenska självbilden som ett av världens mest jämställda länder. En bild som ofta bekräftas av omvärldens syn på Sverige, i positiva eller negativa ordalag.
– Jag minns hur Julian Assange vid något tillfälle beskrev Sverige som ”feminismens Saudiarabien”, säger Gabriella Nilsson.
– Visst har Sverige ibland varit nytänkande, såsom i synen på prostitution till exempel. Men ta den nya samtyckeslagen. Den framställs som något helt nytt och radikalt, en feministisk seger, men andra länder har ju haft motsvarande lagar jättelänge utan att vi i Sverige varit intresserade av att utforska hur det går för dem.

Feministisk forskning nedprioriteras
I ”Våldets kön” visar författarduon att våld, i vetenskaplig mening, inte hade något kön fram till 2000-talet. Vid den tidpunkten ökade forskningsanslagen till forskning om könsrelaterat våld, men i dag konstaterar Gabriella Nilsson att det rörde sig om en liten puckel.
– Så är det ju med all feministiska forskning – den kommer sällan upp på agendan. I svallvågorna av de rätt feministiska politiska strömningarna inom politiken vid slutet av 1990-talet fördelades tillfälligt mer forskningsanslag till forskning om könsrelaterat våld, men idag är vi tyvärr tillbaka där vi tidigare var.

För närvarande befinner sig Gabriella Nilsson i slutfasen av projektet Unga och sexuellt våld. Projektet, som drivits i samverkan med externa aktörer såsom Malmö stad, har syftat till att förbättra implementering av olika former av vetenskaplig kunskap om våldssituationer i professionell verksamheten. De teman som behandlats har varit sexuellt våld mot unga på nätet, ensamkommande barn och sexuellt våld, samt könsstympning i Sverige.
– När man som forskare bjuds in att föreläsa för olika professioner presenterar man ofta bara ett kritiskt perspektiv för att sedan försvinna tillbaka till akademin. Men jag menar att forskaren även bör ta ansvar för att hjälpa de professionella vidare i tillämpningen. Därför är det viktigt att även forskningsfrågorna i olika projekt utformas tillsammans med professionerna, för om man från början ställer fel frågor blir det svårt att implementera forskningen i vardagen. Det här projektet har varit ett första steg i den riktningen.

Text + bild: Axel Vikström

Läs också: Med sexualbrott i fokus