”Vi vill inte användas för ’pinkwashing’”

Från vänster Iran Augusto Silva, Sandra Sjöstrand, Mia Krokstäde och Christian Landgren från nätverket HBTQ-LU.

Nätverket HBTQ-LU samlar anställda från alla hörn av Lunds universitet. Utöver att utgöra en plattform gemenskap arbetar en även för att universitetet ska bli en mer inkluderande plats för såväl personal som studenter.

Det är en gråmulen tisdag när fyra av de aktiva medlemmarna i nätverket HBTQ-LU slår sig ner i LUX-husets personalrum för att luncha tillsammans. Fredagen innan befann sig kvartetten däremot i en betydligt mer färgsprakande tillvaro när nätverket traditionsenligt uppmärksammade den internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi (IDAHOT).
– Som vanligt inledde vi dagen med att hissa regnbågsflaggan och hålla tal vid Universitetshuset. Därefter medverkade vi på olika evenemang under dagen, bland annat ett samtal om bloddonation som jag höll tillsammans med representanter från juridiska fakulteten. Vi hade även ett bord utanför AF Borgen där vi tillsammans med studentorganisationen P6 delade ut information, säger Sandra Sjöstrand, som till vardags doktorerar i biomedicinsk teknik.

Stöder och synliggör
HBTQ-LU grundades 2012 av anställda från olika delar av universitet, och samlar idag forskare, lärare, doktorander och teknisk- och administrativ personal från organisationens alla hörn. Nätverkets ambition är att fungera som en stödresurs och en gemenskap för LGBTQIA+-anställda,samtidigt som en på olika sätt arbetar för att påverka universitetets jämlikhetsarbete i en mer inkluderande riktning (LGBTQIA+står förLesbian, Gay, Bisexual, Pansexual, Transgender, Genderqueer, Queer, Intersexed, Agender,  Asexual, and Ally community).
–  Utöver det vill vi även vara en resurs studenter som utsatts för något de inte upplevt som okej. Det behöver inte röra sig om trakasserier, utan till exempel olämpliga texter som av någon anledning ingår i deras litteraturlistor. Ofta har vi egenskap av anställda större möjlighet att ta frågorna till en högre nivå än vad studenterna kan, säger Mia Krokstäde, koordinator vid Centrum för Öresundsstudier.

Nätverket arrangerar olika sociala aktiviteter och umgängen under terminens gång, och under välkomstdagarna för nya anställda finns de alltid på plats.
– Vanligtvis är det jag och en annan medlem som ser till att vi är på plats med massa regnbågsflaggor, informationsmaterial och godis. Vi försöker helt enkelt på olika sätt att bli sedda och hörda, vilket ju är precis vad vi inte blivit varken på arbetsplatsen eller i samhället i stort, säger Christian Landgren, utbildningsadministratör vid Sociologiska institutionen.

Privilegiet att vara obekväm
Iran Augusto Silva, som doktorerar vid Institutionen för biomedicinsk teknik, berättar att han kort efter flytten från Brasilien till Sverige märkte att det kunde vara svårt att prata om privata samtalsämnen tillsammans med kollegor. I takt med att tiden går har han märkt hur det gjort att han medvetet tonar ner de öppna och pratglada sidorna hos sig själv.
– Jag pratar öppet med vissa nära kollegor, men jag kan känna att vissa män på arbetsplatsen ser på mig på ett visst sätt. Det är inte som att någon säger något, men du kan känna blickarna, säger han.

Sandra Sjöstrand vittnar om liknande erfarenheter från kollegor vid universitetet som väljer att inte prata om sina samkönade partners på jobbet. Mia Krokstäde säger å sin sida att nivån av sociala trygghet spelar stor roll för vilka strider en kan ta på sin arbetsplats. Som tillsvidareanställd vågar de idag ta upp mycket fler obekväma frågor jämfört med tidigare.
– Dessutom är jag medelklass, vit och ser ut på ett sätt som gör att andra uppfattar mig som cis och heterosexuell. Det gör att jag har privilegiet att vara obekväm, och då känner jag att jag har ett ansvar att också vara det.

Inte användas för ”pinkwashing”
För tillfället arbetar nätverket med ett par konkreta frågor (eller ”korståg” som de själva beskriver det). Bland annat har de skrivit brev till olika fakulteter och teknisk personal eftersom den nya lärplattformen Canvas inte inkluderar en funktion som gör det möjligt att välja sitt namn. Som systemet idag fungerar innebär det att trans*studenter och anställda som kommer från andra länder inte har möjlighet att ändra sitt namn i linje med sin könsidentitet, vilket innebär att alla klasskamrater istället ser personens tidigare namn. De försöker också få universitetet att ge dem större synlighet i vardagen genom att inkludera information om nätverket på medarbetarwebben.
– Om folk inte hittar oss så vet de ju inte om att vi finns här som stöd och resurs. Vi skulle vilja vara synliga som en del av universitet, inte som en bilaga som de kan dra fram när de vill ”pinkwasha” arbetsplatsen, säger Mia Krokstäde.

Text + bild: Axel Vikström

Kommentarer inaktiverade.